Ibland finner man saker som man inte kan låta bli att stanna upp vid....

Ett par skor.....

En dag stod det ett par skor innanför dörren. Alldeles ensamma. Utan att en levande människa fanns i närheten. Kan de ha gått dit på egen hand? Knappast!  Kanske hade de  litet självsvåldigt övergivit sin tidigare ägare. Missnöjda med att inte känna sig tillräckligt välvårdade och ompysslade.

Eller hade de ställt sig där med en inneboende besvikelse att de alltför sällan fick umgås i de rätta kretsarna. Kunde aldrig  uppnå den där äkta tillfredsställelsen med att  ideligen få tillbringa oändliga timmar tillsammans med slitna joggingskor,  utnötta sandaler eller ovårdade mockapjuck. Trötta på att behöva närvara vid oändliga diskussioner om hur världen borde förändras och göras mycket bättre tack vare det någon annan borde göra. Men att denne ”någon-annan” alltid struntade i att ta det ansvaret.

Kanske dessa skor innerst inne drömde om att få dansa omkring på en nybonat dansgolv i betydligt finare salonger tillsammans med ett högklackat par i läckert ädelskinn. Få känna den sensuella spänningen när sista dansen klingat ut och då få följa med vidare  i livet där de nattetid förmodligen snällt får stå sida vid sidan, i väntan på att dess innehavare ägnade sig åt en allt mer intensiv samvaro. Men vad spelar det för roll att man emellanåt blir ställd åt sidan. Bara det sker i en miljö som man trivs i.

Men nu stod detta par skor här utan att känna sig riktigt hemma eller veta varför man befann sig just här. Eller veta vart ska man ta vägen när man inte kan ta ett enda steg på egen hand.  Det enda dessa skor kunde längta efter, och hoppas på var ett par fötter med ungefär samma ambition i livet som man själv hade.

Ska den drömmen bli verklighet måste man nog har ganska mycket tur.

Det är vår !

En poetisk hyllning till den årstid som vi får bära inom oss som en drömsk vision under stormiga novemberkvällar, iskylda decemberdagar, snörika januarinätter,  frostiga februarimorgnar och takdroppiga marsförmiddagar.
Och så äntligen är den här. Med samma nyvaknade överraskningar bland blommor, blad och grenar. Just då kan man med fördel framföra dessa rader som för att tacka för att den ville komma tillbaka även i år.

 

När marken just ska väckas ut sin dvala

och vintern dragit bort till annan ort

När solens strålar upplevs mer lojala

då vill man snarast öppna upp den port

Som döljer att naturen snart ska visa

sin alltid lika blomsterrika skrud

som kommit för att åter få bevisa

att grönskan bjuder upp till gästabud

 

Det rister till i allehanda grenar

och romantiken vädrar ny säsong

förälskelse är något som förenar

och får oss tro, man lever blott en gång

Och se hur minsta gröda börjar växa

tack vare ett naturmaskineri

som hör till något av det mer komplexa

En outtömlig tillväxtindustri

 

Naturen ger sin magiska förvandling

åt var och en, och det är fri entré

Det är en pjäs med förutsägbar handling

som varje år har blivit stor succé

Det är en gåva, så fylld av lust och fägring

en årlig period som alla får

Vem tillhör denna attraktiva hägring

Är den din?…Är den min ?…Nej!……Det är vår!



Hur kan detta vara möjligt ?

Hur kan något vara möjligt som ser tämligen omöjligt ut?
Ibland kan det räcka med att vilja tillräckligt mycket för att få det som ser omöjligt ut att bli möjligt. Ibland är det helt enkelt omöjligt att förstå hur någon kunde göra det omöjliga möjligt. Och emellanåt är det omöjliga precis så omöjligt som det ser ut, att man måste luras en aning för att få någon att tro att det ändå kanske är möjligt.

För så är det väl oavsett vad man tar sig för här i livet.

Commedia AB • Box 22211 • 104 22 Stockholm • Tel: 070-540 40 82 • peter.strom@producent.se