Kanske hade de blivit ställda just här med en återkommande besvikelse att de alltför sällan fick umgås i de rätta kretsarna. Besvikna över att de istället och ideligen fick tillbringa oändliga timmars väntan tillsammans med slitna joggingskor, utnötta sandaler eller ovårdade "mockapjuck" innan det var dags att beträda lockande stigar. Även trötta på att behöva närvara vid oändliga diskussioner om hur världen borde förändras och göras så mycket bättre geom att någon annan borde göra nå´t åt det. Medan att denne ”någon-annan” alltid struntade i att ta det ansvaret. 

Kanske dessa skor innerst inne drömde om att få dansa omkring på en nybonat dansgolv i betydligt finare salonger tillsammans med ett högklackat par i läckert ädelskinn. Få känna den sensuella spänningen när sista dansen klingat ut och då få följa med vidare i livet där de nattetid förmodligen snällt får stå sida vid sidan, i väntan på att dess innehavare ägnade sig åt en allt mer intensiv samvaro. Men vad spelar det för roll att man emellanåt blir ställd åt sidan. Bara det sker i en miljö som man trivs i. 

Nu stod detta par skor här utan att känna sig riktigt hemma eller veta varför man befann sig just här. Eller veta vart ska man ta vägen när man inte kan ta ett enda steg på egen hand. Det enda dessa skor kunde hoppas på var ett par fötter med ungefär samma ambition i livet som man själv hade. 

Ska den drömmen bli verklighet måste man nog ha ganska mycket tur.